Doktor Trav med V75-kollen

Nu ska jag berätta om ett sätt som Doktor Trav använder sig för att hitta skrällar. Det bygger på att kolla efter Mjölksyrelopp. Extra intressant är hästar som tävlat på tungt, långa distanser, dödens eller fått tunga lopp på annat sätt. Det är det som jag kallar för ”Mjölksyrelopp”

Det som sker efter ett Mjölksyrelopp, är en nedbrytning av muskelfibrer. Under vilopausen byggs nya ännu starkare muskelfibrer upp och det flyttar den så kallade mjölksyretröskeln framåt.

Kroppen behöver repareras efter ett mjölksyrelopp och återhämtningen tar tid. Det får inte heller vara för lång återhämtningstid. Toppen efter en höjning av mjölksyretröskeln är kortvarig och går över snabbt. Det är alltså viktigt att pricka rätt tid för att hitta skrällen.

Hästen kan också missa annan träning om hästen blivit för hårt tagen och det tar för lång tid. Mjölksyrebelastningen får alltså inte vara så kraftig så att kroppen inte hinner repareras under vilofasen - då kommer muskeln att brytas ned mer än den byggs upp (överträning).

Konditionsstatusen är helt oförändrad efter 5 veckors vila, dock tre veckor efter Mjölksyreloppet är en bra riktlinje att hålla koll efter. Det är mycket viktigt att veta genom tränarintervjuer hur hästen känns i träningen. Har du möjlighet att följa värmningen ligger du ytterligare ett steg före.

Det är påvisat att sambandet mellan rörelsemönster och muskelomsättning indikerar att en hög syreupptagning i den arbetande muskeln främjar en energisparande rörelse. Även rörelsemekaniken förbättras alltså, det går åt mindre energi.

Forskningsresultat visar att de hästar som har snabbast rekord har den högsta syreupptagning och kapaciteten i muskulaturen. I förhållande till ett ”Mjölksyrelopp” har du ofta skrällvinnaren.

Lycka till, annars håller Doktor Trav koll på det här.

Läs det här också - Doktor Trav i Aftonbladet

Läs det här så kanske du har lösningen på att börja vinna oftare.

Tur är ingen magisk förmåga eller en gåva från gudarna. Det är ett sätt att uppfatta och hantera livet och det har också sina fysiska förklaringar. Alla borde känna till det här vare sig du är spelare eller ej.

Psykologisk forskning
Människor med tur använder kroppsspråk och ansiktsuttryck mer, ler dubbelt så mycket och har mer ögonkontakt än för de som har otur. Även de som har ett brett nätverk av vänner får fler möjligheter att ha tur.

Tursamma människor anser oturen som kortlivat, löser det snabbt och försöker nå sina mål även om oddsen är emot dem. De som förväntar sig att misslyckas ger sig själva otur.

Tur och otur handlar också om att vara på rätt tid och plats. Som historien om servitrisen som på några minuter satsade några kronor och vann den största jackpotten någonsin, över 100 miljoner på en enarmad bandit i Las Vegas. Några år senare råkade hon ut för en bilolycka och hennes syster dog och blev själv allvarligt skadad. Då var hon på helt fel plats och tidpunkt.

Hjärnforskningen
Nu har forskningen hittat ett specifikt område i hjärnan som aktiveras när spelaren underskattar riskerna. Otur finns inte, säger forskarna. ”Det är bara knackiga hjärnvågor och vissa klarar inte av att hantera riskbedömningar på ett riktigt sätt.”

Mycket tyder också på att detta område i hjärnan påverkar hur vi lär oss att ändra våra riskbedömningar. Det är alltså viktigt att hålla koll på när vi ändrar strategi och utfallet av det. Något som var särskilt intressant, är att det är samma plats i hjärnan där vi bearbetar känslor. Allt hör alltså ihop.

För att vinna på spel är det viktigt att göra rätt bedömningar. Men våra bedömningar slår inte alltid rätt. Felaktiga riskbedömningar leder ofta till ovanliga beteende. Det kan ge en stark lyckokänsla eller överdrivet spelande när riskerna underskattas, och panikattacker eller depression när vi tror att saker är mer riskfyllda än vad de egentligen är.

För att förstå dessa avvikande reaktioner måste vi hantera de mekanismer som ligger bakom och hur vi lär oss att förutsäga risker. Vissa typer av risker, bland annat finansiella risker underskattas ofta och ”otur” kan ha orsakats av en felaktig bedömning av riskerna. Spelarens risker är i ständig förändring. De som tycker sig ha otur i spel är sannolikt förenat med misstag och är svaga på att förutsäga risker.

Forskningen visar också att vi måste uppdatera vår förståelse av belöningssystemet i förhållande till de villkor som omfattar riskbedömning. Slutsatsen är också att riskbedömning och bearbetning av känslor är relaterade. Det tyder alltså på att känslor kan vara djupt engagerade i en rationell riskbedömning.

Helt säker att jag själv kommer att ändra mig radikalt efter det jag lärt mig genom att skriva det här blogginlägget. Det här har jag "snöat" in på ordentligt och kommer att utveckla det här mer längre fram.

Adobe Flash Player not installed or older than 9.0.115!

Fotomontage: Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Sören Nordin eller ”Papa” som vi kallade honom är en av de personer som betytt mest för mig. Mitt första möte med Sören var i USA och en anställningsintervju som bestod av två frågor samtidigt som han la sin arm om mig och höll sin enorma ”labb” framför ansiktet på en nervös 24 årig hovslagare. – Tycker du om tjejer? Bästa som finns svarade jag – Dricker du sprit? – En snaps till maten slinker alltid ner. - Det är bra, du kan börja på en gång sade ”Papa” som var tilltalsnamnet därefter!

Att få förtroende att arbeta som hovslagare åt världens erkänt skickligaste tränare, hästkarl och balanseringskonstnär, var inte ett arbete utan det kändes mer som ett hedersuppdrag. Det var en fröjd att vara i stallet och vara delaktig i Team Nordin. Jag fick jobba med många fina hästar hos ”papa” några jag minns särskilt var Jean Bi, Lender Hanover, Anders Crown, och Kindava Hush.

Första dagens morgon blev jag kallad till kontoret. Det hände då och då att Sören ritade upp på gula papper exakt hur han ville ha sina skoningar. En gång hade Sören sett att jag använde nittång vilket han inte alls gillade. Han var mycket bestämd på den punkten och ritade ingående och exakt hur man använder ett nitjärn. Det var en utbildning i bild och text med praktik som är få förunnat.

Jag kom direkt som hovslagare från Stig H Johansson. Stig H gav den bästa grunden till mitt hovslageri man kan få. Hos Sören fick jag lära mig balansering på högsta nivå. Sören var alla kategorier den största någonsin att kunna balansera hästar till perfektion.

Hälften av hästarna gick med fyra olika skor. Sören visade sig ibland också vara ”mänsklig” och det var ingalunda att han alltid visste direkt vilken balans som var rätt även om det oftast var så. Kommer särskilt ihåg ett tillfälle där jag fick sko samma häst under en hel dag. Det blev sex sju runtom skoningar innan han kände sig helt nöjd med balansen. Det var full fokus. Mitt i allt smög jag ner och tog en kvick lunchmacka medan han körde ett heat för testa balansen. När jag kom tillbaka stod han i smedjan mellan hästen och sulkyn och han höll på att ta av skorna med min nya verktång och undrade strängt var jag hållit hus. Resultatet efter en hel dags skoning, blev fyra olika skor blandat med aluminium och sulor, med svetsade detaljer här och var, skor som inte fanns, och hästen travade därefter givetvis som en klocka. Någon vecka senare blev det en helt ny balans och travade om möjligt ännu bättre. Så här var det hela tiden. Hästarna balanserades efter dagsform och inget lämnade till slumpen.

Det var inte bara skoning. Sören använde olika boots som klipptes ned till rätt vikt. Ibland var det av en gummisnodds vikt. Vågen var en av hans bästa vänner.

Ibland blev det fel om vi testat lite för mycket. Så det var bara att konstruera nya hovar av plast. Det fanns inte helt givna regler.

Stallet hade gått lite sämre än vanligt under ett par år tidigare. Sören berättade att de hade haft mindre pengar att köpa häst för och han valde att välja ut hästar med toppstam som hade vissa exteriöra defekter, vilka gick att köpa hyfsat billigt. Det som hästarna inte hade löste Sören genom sin balanseringskonst. Har förstått i efterhand att den perioden jag fick vara med om var ganska unik.

Ett mycket lärande tillfälle var när Lender Hannover hade slagit upp en hovspricka. Sören var inte på plats och jag tog initiativet att skära upp och nita hovsprickan. La även på PG-skor och avlastade sprickan. Det tog några timmar och var helnöjd och stolt över mitt tilltag. Snyggt blev det också. Sören var inte lika imponerad. Han förklarade att det är helt vansinnigt att skära i hoven i onödan. Pg-skor var inte heller någon favorit. Jag la fram ett förslag på att använda päronskor. Det var en mycket dålig idé. Fick senare veta att Päronskor var brodern Gunnars sko och användes inte gärna. Det var hård konkurrens mellan bröderna trots att Gunnar var bortgången då. Sedan dess skär jag aldrig i hovar i onödan. Vissa hovsprickor reder sig självt och haft mycket nytta av den bassningen jag fick.

Det fanns absolut plats för egna initiativ och idéer men oftast hade Sören en nästan alltid bättre idé. ”Gubben” tycktes älska att lära ut balanseringskonsten. Fick en lektion mest hela tiden. Han var helt fantastisk som läromästare. Hela mitt fortsatta tänk i mitt hovslageri har i stort präglats från min tid med Sören Nordin och har en stor del i de framgångar jag fått vara med om genom åren.

Jag blev något år senare tvungen att åka hem till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Vilket visade sig vara krångligt och tidskrävande. Det gjorde att jag fick lägga USA och jobbet hos Sören åt sidan och flyttade istället till Italien.

Här fick jag uppleva min största uppskattning för mitt hovslageri någonsin. Jag arbetade då hos Giancarlo och Lorenzo Baldi. Team Baldi vann för övrigt i stort sätt allting som gick att vinna under den perioden. En dag fick jag ett samtal från Sören Nordin. Han hade flyttat till Italien och Scuderia Biasuzzi och hade hört att jag befann mig i Italien. Världens absolut bästa tränare genom tiderna, ringer och vill att jag sko för honom en andra gång. Helt sanslöst. Vi talade timmar i telefon. Han berättade om deras nya satsning. Han förklarade ingående hur han uppfunnit en helt ny harv och dess konstruktion. Han berättade om ett förvandlingsnummer som genom balansering hade sänkt fem sekunder. Sören ansåg att många hästar går för lätt balanserade. Han hade helfyllt skorna med ett material jag aldrig hört talats om, dubbla tåvikter och boots. Från en mycket medioker häst till stjärna ”bara” genom att hittat rätt balans.

Det är det enda jag riktigt ångrar i mitt liv är att jag tyvärr tackade nej till erbjudandet. Jag hade arbetat för Biasuzzi tidigare och hade ett litet horn mot de. Dessutom hade jag det mycket bra hos familjen Baldi. Förstår mig ändå inte på mig själv ibland..

Sören var en speciell och unik människa. Vi sa alltid att Sören aldrig kunde dö fysiskt. Han skulle aldrig tillåta det. Sören lever för alltid vidare.

Tack Sören.