Jag är oerhört stolt och tacksam över att tillhöra skaran av K-G Holgerssons lärjungar och fått lära mig det mesta av hans livslånga erfarenheter inom travsporten. Vi har känt varandra sedan jag var 15 år och haft långa dialoger, många upplevelser och tuffa diskussioner genom alla åren.

Trots att jag försöker gå mina egna vägar, så går det inte att sticka under stol med att Holger har präglat en stor del av mitt liv med hästar, även hur att resonera och tänka. Inte minst drivningen att försöka komma med nya “grejer” och göra nytta för vidareutvecklingen.

Det är ett högt pris att vara först och tänka kreativt

K-G Holgersson var först med mycket som idag är vedertaget men har likafullt fått betala ett högt pris på att vara före alla andra och tänka kreativt.

Det har sedan antikens dagar varit vanligt att knyta människors kreativitet till galenskap, och dem uttryckts ofta som “det galna geniet” – Det är karakteristisk med Holger. Det finns vetenskapliga förklaringar varför nya idéer och initiativ inte alltid accepteras. Det är mänskligt att ifrågasätta, se problemen och att fokusera sig på den negativa sidan. Även om en idé är fullt godtagbar, så kommer den minsta tvivelaktigheten att bli i ett ämne för hetsiga diskussioner.  ” Det kommer aldrig att fungera!” – “Du kan inte mena allvar!”  – Idén kommer med stor sannolikhet att ratas.

Det är sådant “Holger” har fått kämpa mot i hela sitt liv som uppfinningsrik travtränare.

K-G “HOLGER” HOLGERSSON FICK MIG ATT BYTA BRANSCH OCH INTRESSE.

Trots höga betyg efter grundskolan så valde jag att hoppa av skolan som 15-åring. Ibland funderar jag över hur mitt liv hade gestaltat sig om jag inte träffat Holger i en mataffär i Märsta.

Jag hade en liten fot i travet egentligen långt tidigare genom min pappa Lasse Hesselgren som var amatör på Solvalla med familjehästen Rally Lama. Under den här tiden som snorunge gick jag på teaterskola tillsammans med flera av barnen till ABBA men mest känd är Carola Häggkvist. Mitt intresse låg dock då mer på att att skriva dramatik och satsa på författaryrket än att pyssla med hästar.

Jag träffade “Holger” en vinterdag i en mataffär som 15-åring och frågade om han hade ett jobb åt mig. Jag hade då en ungdomsplats på HSB och skottade snö som kanske inte riktigt var min grej.  Holger tyckte att jag lika gärna kunde hålla på med hästar som med snö och fick ett erbjudande att börja hos honom i hans stall på Erikssund.

Snöskottning övergick till att skotta hästskit. Ganska snart var jag med i träningen och fick lära mig att köra häst. Varenda dag fick jag en undervisning i något nytt och lära mig de “gyllene” reglerna. Holger testade också mig för vad jag gick för.

Minns särskilt en gång när jag skulle köra en långsamtur med Medium Rodney. Kenneth Nilwert som skötte hästen selade ut. Jag förstod inte förrän efteråt varför hästen hade full tävlingsmundering med både gamascher och knäkappor.

Det var nämligen det stora elddopet. Medium Rodney var av den alerta typen och utan bomull i örona kunde det gå undan. Den turen lärde mig att köra häst, och fick ta fram allt som Holger hade lärt mig för att komma hem helskinnad.

Att köra snabbjobb med Holger var kul men inte det lättaste. Händerna skulle följa bakbenens rörelser. Bröt hästen med huvudet så var de små följsamma ryck på den sidan huvudet pekade. När man körde själv hände det att jag slarvade lite. Holger har känsliga körfingrar, körde han turen efter så kände han direkt att man kört med slaka tömmar.

– Du ska jobba hos den bästa i världen

Efter en tid så bestämde sig Holger för att flytta till Skåne. Det var meningen att jag skulle bli ”adopterad” och flytta med. I sista stund så ändrades planerna. Holger lämnade dock inte mig vind för våg. – Du ska jobba hos den bästa, sa Holger och vi traskade ner till Stig H Johanssons stall på Solvalla. – Kan han börja i morgon sa Stig H.

Mitt jobb var att köra in 26 “bortglömda” tvååringar

Några år senare fick jag ett samtal från Holger som då befanns sig i Italien. – Anders, hoppa på ett flygplan, jag har världens bästa jobb åt dig.

Det var hos en av Europas största hästägare – Scuderia Biasuzzi. Holger och Olle Elfstrand basade över tävlingsstallet. Mitt jobb var att köra in 26 “bortglömda” tvååringar som Holger hade räddat. De bästa var redan selekterade och låg nästan ett år före i träning. Det blev ingen enkel match då de växt sig stora som elefanter och knappt aldrig varit hanterade av människor.

Efter hårt slit var de flesta i full träning ganska snabbt. Det intressanta var att trots att de låg så mycket efter så var de snabbt i kapp. Flera blev senare väldigt bra som tävlingshästar.

Holger och jag bodde i varsin lägenhet på nedre botten och Olle Elfstrand våningen ovanför med sin familj, Mimmi Elfstrand var en liten busunge på den tiden.

Det blev så att vi umgicks tätt och en fantastisk upplevelse att få höra alla historierna och ”hemligheter”. Holger hade börjat med att skriva sin bok och fick en högläsning var och varannan kväll om hans oerhört intressanta liv.

Där stod 100 hästar som skulle köras in..

Nästa batalj blev en erfarenhet som kom att bli väldigt stort för Holger, och givetvis för mig också. Det vi gjorde har han belyst i ett kompendium och sina böcker.

Biasuzzi hade ytterligare en gård som låg vid Gardasjön. Där stod 100 hästar som skulle köras in. Så vi flyttade från Venedig till nya gården. Det var egentligen helt galet men vi grejade det på två man – Holger och jag. Under den här tiden delade vi lägenhet och Holger fullkomligt älskar att berätta och lära ut sina erfarenheter.

 Några utdrag från K-G Holgerssons bok – Mitt liv och mina hästar

 Världsrekord?

Tillsammans med de första inkörningarna så blev det 126 hästar på samma år. Berättade det i ett telefonsamtal för en annan travlegend – Håkan Wallner, han sa att det var tveklöst ett världsrekord. Jag har dock lärt mig genom åren att det alltid finns någon som är “värre”.

Holger har alltid något nytt och intressant att lära ut.

Efter Italiensejouren har Holger och jag hållit kontakt under alla år. Periodvis många timmar i telefon. Ett samtal med Holger bruka vara i minst två timmar.

Han fick mig att lova att jobba hos honom några veckor innan jag skulle ta ut tränarlicensen. Då skulle han lära bort allt strunt som jag kunde tänkas lärt mig på egen hand. Nu blev det ingen tränarlicens och har ännu inte blivit aktuellt.

Holger var alltid givmild att berätta och lära ut sin “hemligheter”. Senast vi träffades lärde Holger mig hur man på ett enkelt sätt kan hjälpa dåliga baknän och hästar som drar ett bakben

Det genom att massera på ett speciellt sätt och på rätt ställe. Holger hade testat på sin V75-segrare Star Advisor Joli och hans problem mer eller mindre försvann helt. Jag har själv provat och fått “ruggigt” fina effekter med Holgers metod.

Holger har inte alltid rätt

Härom året kom jag i slang med Holger tillsammas med Reijo Liljendahl om hästar i allmänhet och gamla minnen. Holger berättade för Reijo hur fel han haft om mig. Holger var övertygad över att jag skulle bli nya Stig H Johansson som ung. Även den bäste kan ha fel ibland.

“Motgångar avslöjar snillet, medgångar döljer det”