Sören Nordin eller ”Papa” som han kallades i USA och “Gubben” i Sverige är en av de personer som betytt mest för mitt hovslageri. Mitt första möte med Sören var i USA och en kort anställningsintervju. Sören la sin arm om mig på en nervös 24 årig hovslagare och frågade – Tycker du om tjejer? Bästa som finns svarade jag – Dricker du sprit? – En snaps till maten slinker alltid ner. – Det är bra, du kan börja på en gång”.

Det kändes som ett hedersuppdrag att få förtroende att arbeta som hovslagare åt en av världens skickligaste travtränare och balanseringskonstnär. Jag fick jobba med många fina hästar hos ”papa” några jag minns särskilt var Jean Bi, Lender Hanover, Anders Crown, och världsrekordhästen Kindava Hush.

Första dagens morgon blev jag kallad till kontoret för en genomgång hur han ville ha sina hästar skodda. Sören ritade på gula papper exakt hur han ville ha sina skoningar. Det var en utbildning i detalj tillsammans med praktik på flera av USAs bästa hästar. Hos Sören fick jag lära mig balansering på en millimeternivå, allt mättes och vägdes. Jag hade tidigare arbetat som hovslagare för Stig H Johansson och Tommy Hanné, det var en fantastisk kombination tillsammans med Sörens berömda balanseringskonst.

Sören visade sig ibland också vara ”mänsklig” och det var ingalunda att han alltid visste direkt vilken balans som var rätt även om det oftast var så. Kommer särskilt ihåg ett tillfälle där jag fick sko samma häst sex gånger under samma dag innan Sören kände sig helt nöjd med balansen.

Resultatet var oftast att det slutade med olika skor på hovarna. Någon vecka senare blev det en helt ny balans och travade om möjligt ännu bättre. Hästarna balanserades efter dagsform och inget lämnade till slumpen med särskild hjälp av vågen till minsta gram. Ibland blev det fel om vi testat lite för mycket. Så det var bara att konstruera nya hovar av plast. Det fanns inte helt givna regler.

Stallet hade gått lite sämre än vanligt under ett par år tidigare. Sören berättade att de hade haft mindre pengar att köpa häst för och valde ut hästar med toppstam som hade exteriöra defekter, vilka gick att köpa hyfsat billigt. Det som hästarna inte hade, löste Sören genom sin balanseringskonst. Jag har förstått i efterhand att den perioden jag fick vara med om var ganska unik.

Det fanns absolut plats för egna initiativ och idéer men oftast hade Sören en nästan alltid bättre idé. Sören tycktes älska att lära ut balanseringskonsten. Jag fick en lektion mest hela tiden. Sören var helt fantastisk som läromästare. Hela mitt fortsatta tänk i mitt hovslageri har i stort präglats från min tid med Sören Nordin och har en stor del i de framgångar jag fått vara med hos andra tränare genom åren.

Jag blev något år senare tvungen att åka hem till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Vilket visade sig vara krångligt och tidskrävande. Det gjorde att jag fick lägga USA och jobbet hos Sören åt sidan och flyttade istället till Italien.

Här fick jag uppleva min största uppskattning för mitt hovslageri någonsin. Jag arbetade då hos Giancarlo och Lorenzo Baldi. Team Baldi vann för övrigt i stort sätt allting som gick att vinna under den perioden. En dag fick jag ett samtal från Sören Nordin. Han hade flyttat till Italien och Scuderia Biasuzzi och hade hört att jag befann mig i Italien.

Det var ett hedersamt betyg att Världens absolut bästa tränare genom tiderna ringer och vill att jag sko för honom en andra gång. Vi talade timmar i telefon. Sören berättade om deras nya satsning och ingående hur han uppfunnit en helt ny harv och dess konstruktion.

Sören berättade också om ett förvandlingsnummer som genom balansering hade sänkt fem sekunder. Sören ansåg att många hästar går för lätt balanserade. Han hade helfyllt skorna med ett material jag aldrig hört talats om, dubbla tåvikter och boots. Från en mycket medioker häst till stjärna ”bara” genom att hittat rätt balans.

Det är det enda jag riktigt ångrar i mitt liv är att jag tyvärr tackade nej till erbjudandet. Jag hade arbetat för Biasuzzi tidigare och hade ett litet horn mot de. Dessutom hade jag det mycket bra hos familjen Baldi.

Sören var en speciell och unik människa. Vi sa alltid att Sören aldrig kunde dö fysiskt. Han skulle aldrig tillåta det – Sören lever för alltid vidare.

Tack för allt Sören.