Tommy Hanné var förutom en Sveriges absolut bästa travtränare en briljant hovslagare och balanseringskonstnär.

Tommy har lärt upp många av de bästa tränarna i den prestigefulla balanseringskonsten. Åke Svanstedt lärde sig balansering av “Tompa”. Stefan Hultman och Robert Bergh är ytterligare mästare som gått i Tommy Hannés lära.

Det var stort att få chansen att sko i hans stall. Det blev ett samarbete som skulle vara i flera omgångar under 15 år. Det var en oerhört inspirerad tid – Att det också vimlade av stjärnhästar gjorde inte saken sämre.

Varje häst hade sin egen balans. Det var en aktningsvärd skola som vida överglänser alla traditionella hovslagarutbildningar. Jag har väldigt mycket att tacka “Tompa” för min karriär som hovslagare. Mycket av det jag fick lära mig har lagt grunden till det hästskoprojektet som jag arbetar med nu.

När det gick dålig kunde “Tompa” vara på ett strålande humör

Det var alltid lika kul när ”Tompa” kom in i smedjan och drog någon historia från förr eller hade en skarp åsikt om något han läst i tidningen. Travetablissemanget kunde också få sig en ordentlig törn. “Tompa” hade full koll på hur saker och ting skulle vara.

Tommy kunde också vara temperamentsfull i olika situationer. När stallet gick bra kunde han vara lite tvär. När det gick riktigt dålig var han hur “skön” som helst och var på ett strålande humör.

I början fick jag inte ihop det där riktigt men man lärde sig med tiden att det alltid var med glimten i ögat. Första gången jag råkade ut för hans skiftande sinnelag var när jag hade en häst i träning som vann..

Tommy hotade med köttkroken

Det nämns många stjärnor runt Tommy Hanné men han hade också en meterlång lista på hästar som låg strax under stjärnstatusen. Han hade också en förmåga att få ordning på knepiga hästar. En var Flavius Bar som jag ägde själv med ett par kompisar. Flavius Bar var en ostartad 3-åring, en riktig strulpelle som stod skadad mest hela tiden. Veterinärkostnaden överstegrade träningsavgiften. Beslutet att ge upp var den enda utvägen. Tränaren var inne på samma linje.

Jag frågade “Tompa” om råd och om han kanske ville ta Flavius i träning och ge honom en absolut sista chans. – Inga problem, ta hit honom så släpper vi ut han med 1-årshingstarna. Flavius levde loppan i några månader dygnet runt med ett 50-tal lekfulla nya polare. Det var full rulle mest hela tiden i ett hav av småhästar. Det visade sig vara rätt medicin för att bli frisk i sina ömtåliga ben.

Debuten gick av stapeln på Sundbyholm. Flavius svepte fältet och vann överlägset med 50 meter!

Det var en magisk känsla. Överlycklig rusade jag från publikplats ner till stallet men för att mötas av en fly förbannad Tommy.  – ” -Den här hästen passar bättre på en köttkrok., det gick inte att köra en meter..”  Att han svept ett helt fält och vunnit med halva upploppet på ett par steg hade ingen som helst betydelse. Sådana här hästar ville han inte ha i stallet.

I vart fall blev det ytterligare en start någon vecka senare på Solvalla. Då galopperade han och blev 4:a i mål. Det var med vemodiga tunga steg ned till stallet, vad tusan skulle han säga nu. Den här gången möttes jag av ett strålande leende – ”Det här är en riktigt fin häst, han kommer att bli bra den här.”

En mästare i arbete gjorde Flavius till en av förhandsfavoriterna till Derbyt och Från en tämligen oviss framtid så tog Flavius Bar 11 segrar, varav sju Solvallasegrar under samma år – Höjdpunkten var när han vann ett bronsdivisionsförsök och veckan därpå även “V75”-finalen (V65 då).

Flavius Bar blev 26 år. Han tävlade i hoppning och var hur pigg som helst tills han råkade ut för en tragisk olycka som avslutade hans dagar.